Gästblogg: Inget grus i maskineriet!

Text och bild: Johnny Buchwald (http://www.johnnybuchwald.com)

En plötslig tystnad sänker sig över sorlet av människor som kantar avspärrningarna mot det fält där de väldiga, bevingade varelserna valt att göra sitt årliga besök.

Solen klättrar hotfullt upp över horisonten i en rasande fart och sprider de mest fantastiska färger till himlavalvet och marken som vilar där under.

Bild1

Bild 1 (C) Johnny Buchwald

Under 10 minuter är det helt tyst, eller så är det bara jag som gått in en mental dimma, ett harmoniskt töcken. Intryck och känslor blandas och bara väller över mig och jag får ännu en gång svar på varför jag gick upp så där tidigt.

När jag gnuggade gruset ur ögonen vid 4:a på morgonen var det med tunga steg jag hasade mig ur en inte allt för lång sömn. Då kändes det väldigt meningslöst och omotiverat. Nu är det inte bara solen som strålar i sin fulla prakt.

Bild2

Bild 2 (C) Johnny Buchwald

Även jag lyser upp, känner mig harmonisk och till freds med livet som det är för stunden. Jag försöker att bortse från det faktum att den där soluppgången inte varar för evigt…försöker dra ut på ögonblicket så mycket det går.

Nästan så att man blundar och försöker behålla bilden av Hornborgasjöns fantastiska vidder under solens uppvaknande timmar.Ljuset, lugnet och allt som händer runt omkring.

Bild3

Bild 3 (C) Johnny Buchwald

De väldiga tranorna som sveper in över mitt huvud, perfekt belysta av solens strålar. De tusen och åter tusen av dessa till synes nästan förhistoriska tranor i all sin prakt som fyller fälten.

Ett fält de på något märkligt sätt lyckas återkomma till varje år. De navigerar inte fel, de landar där varje år som om de hade en inbyggd GPS i sig. Det blir liksom aldrig något grus i maskineriet.

Bild4

Bild 4 (C) Johnny Buchwald

Om det beror på att det latinska namnet för trana är grus grus det tvistar väl de lärda, men visst är det något mäktigt med dessa fantastiska varelser som kan få ett vingspann på en bra bit över två meter.

Mitt första men långt ifrån sista möte med dessa bevingade jättar blev lite av synonym med min bild av lycka.En kärleksförklaring till naturen så som jag vill att den ska vara.

Bild5

Bild 5 (C) Johnny Buchwald

Idag, imorgon, för alltid. Så länge den känslan håller sig kvar går det aldrig gurs I maskineriet och jag välkomnar alltid några grus grus i mitt inte allt för komplicerade liv.

Av Johnny Buchwald (http://www.johnnybuchwald.com)

This entry was posted in Fotografer, Gästbloggare, Landskap. Bookmark the permalink.

One Response to Gästblogg: Inget grus i maskineriet!

  1. Pingback: Gäst hos Steensland | JohnnyBuchwald.com

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *

*

You may use these HTML tags and attributes: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>